Hur långt får det bli mellan ord och handling?

När budgetdebatten var som hetast inför beslutet om rambudgeten för 2016  fick jag hård kritik för att öka antalet barn med 0,2 till 0,3 barn / vuxen och samtidigt driva F-6-skolor i alla våra kransorter 2016, och i min plan för 2017-2018 i värsta fall öka med ytterligare 0,3 barn 2017 beroende på utfallet 2015 och ekonomins utveckling. Sammantaget en höjning med 0,5 barn per vuxen.

Efter det har prognosen för kommunens ekonomiska resultat 2015 förbättrats. Regeringen har beslutat om 22 miljoner kr extra i tillfälliga pengar för den ökade asylmottagning som har inletts och som kommer fortsätta öka enligt de prognoser som finns för 2016. Och glädjande nog noteras också en befolkningsökning vilket uppges tillföra kommunens kassa ytterligare 4 miljoner kr i statsbidrag.

Det är i det läget Dagens Vimmerby släpper nyheten att det arbetas på / finns ett förslag om att öka antalet barn per vuxen med 1,15 barn! Det är snudd på 4 gånger mer än jag föreslog för 2016, och mer än dubbelt jämfört med den höjd jag tog i budgetdebatten för att skapa en verklig plan för 2017 och 2018. Den allmänna inställningen om budgetens planår, alltså år 2 och 3, är att år 1 kopieras, och det tror jag är en stor anledning till att krisen blir så stor. Det blir hela tiden ont om tid, och både politiker och organisation stressas av den brist på framförhållning som byggs in genom att tilltron till att ekonomin för budgetens planår kommer att hålla blir låg.

Om nu mitt förslag till rambudget med en ökning av 0,2 till 0,3 barn per vuxen sågs som en pappersprodukt med helt orimliga konsekvenser för verksamheten då undrar jag hur ansvariga kommer att argumentera för en höjning med 1,15 barn!

Låt frågan om kommunens infrastruktur avseende skolor avgöras valåret 2018. Jag ser två möjligheter.

Nedanstående inlägg publicerades ursprungligen i Vimmerby Tidning som debattinlägg den 29 maj 2015. Idag den 30 maj gör jag det tillgängligt för dig som läser min blogg.

Ett alternativ är att fullmäktiges partier blir överens om att hålla en rådgivande folkomröstning som på ett klokt sätt ger svar på väljarnas åsikt om hur kommunens infrastruktur avseende skolor ska se ut, och att partierna lovar att följa väljarnas utslag de kommande 8 åren, eller inhämta väljarnas åsikt på nytt vid ordinarie val eller ny folkomröstning. En sådan omröstning hålls lämpligen tidigt 2018 så att frågan är avgjord innan valet. Då kan partier och väljare fokusera på vad partierna i övrigt vill göra för kommunens invånare.

Det andra alternativet är att partierna utan rådgivande folkomröstning formulerar sin politik och går till val med enkla och tydliga ställningstaganden för vad partiet har för politik avseende kommunens infrastruktur för skolor.

Men vad gör vi med kommunens inkomster och utgifter fram till och med 2018? Jo, givetvis måste vi se till att kommunens ekonomi går ihop. Det är varje fullmäktigeledamots ansvar att vi har en ekonomi i balans. Under budgetberedningen för nästa års budget har framkommit flera poster där det finns besparingar att göra. Det är allt emellan rena effektiviseringar till olika förslag av nedskärningar i vår gemensamma välfärd. En del gör riktigt ont, andra gör mindre ont. Och så får vi inte glömma att flera av förslagen är förstärkningar av budgeten för att ansvariga chefer och hens medarbetare ska ha budgetramar som vinner respekt och en vilja nå uppsatta mål för verksamheten med tilldelade medel.

Jag är av uppfattningen att inget parti gick till val på att lägga ner skolor. Där av den stora uppslutningen för en folkomröstning om kommunens skolors vara eller icke vara. Låt oss värna om väljarnas tillit till kommande valprogram – att väljarna vet vad de röstar på. Eftersom inget parti gick till val med frågan så var och är inte heller partiernas ledamöter i fullmäktige bekväma med den senaste tidens utveckling där lojaliteten på olika vis sätts på prov. Som enskild ledamot är det väldigt lite man kan göra för att få fram fakta för att lägga egna förslag till effektiviseringar. Man är mer eller mindre hänvisad till att lita på partiets ledning hur gärna man än vill bidra med att hitta egna alternativ. Tiden, underlaget, källorna är helt enkelt inte tillräckligt enkla att tränga igenom för en enskild ledamot. I synnerhet inte om man är ny i fullmäktige och inte har haft någon ordinarie plats i lämplig nämnd sedan tidigare.

Det är ingen kris i skolan. Skolinspektionen genomförde en omfattande granskning och genomlysning 2014 och uppmanade Vimmerby att fortsätta på den inslagna vägen! Grundskolan är dessutom under en tid av 14 år, 2000-2013, i snitt 3 % billigare än övriga grundskolor i Sverige. Vi moderater gick till val på att satsa på skolan 2016-2017. Låt oss leva upp till det vallöftet. Vi gick också till val på att ha en ekonomi i balans. Det manifesterades på nytt tillsammans med socialdemokraterna vid bildandet av nuvarande majoritet. Låt oss leva upp till det löftet också! Vi kan göra det genom effektiviseringar, besparingar inom ramen för nuvarande verksamheter, t.ex. att justera något på utvalda personaltätheter, vissa öppettider, temporära ambitionssänkningar, men med bibehållen struktur. Vi slår inte sönder något som vi lagt resurser på att bygga upp.

Kvar finns en rest som måste finansieras. Därför måste skatten höjas. Men skatten måste inte höjas för tid och evighet. Fullmäktige beslutar om kommunens skattesats varje år. Eftersom inkomster och utgifter inte går ihop i de ramar som nämnderna ska få för att planera 2016 års verksamhet så tvingas fullmäktige bereda sig på att ta beslut om höjd skatt. Men fullmäktige gör det för ett år i taget. I höst bestämmer vi för 2016. Om ett år för 2017 osv. Jag tycker att kommunpolitiker i allmänhet är alldeles för stelbenta när det beslut om skattesats. Kanske är man rädd för kritik oavsett det gäller att höja eller sänka skatten. En fullmäktigesledamots uppgift är att se till att kommunens ekonomi är i balans. Det är varken att samla i ladorna, eller köra med underskott. Och följaktligen så borde man vara beredd att både höja och sänka lite mera flexibelt än som det är idag.

Låt oss ta upp plånboken för att finansiera det tillskott socialnämnden behöver för att komma tillrätta med den stora ohälsa som visar sig genom individ- och familjeomsorgens stora kostnader. Sätt till alla klutar vi kan för att förbättra hälsan så att många fler barn, föräldrar, hela familjer mår bättre. Då kommer kostnaderna att sjunka. Kalla in vetenskapen och låt dem följa oss och föreslår åtgärder. Jag kan inte finna mig i att vi ligger på 258 plats vad gäller dessa kostnader i ett snitt över 14 år, 2000-2013, och att detta inte är ett av två fokusområden för fullmäktige. Det andra fokusområdet borde vara skolresultaten som periodvis dippat till samma nivå. Jag tror att resultaten delvis hänger ihop.

Låt oss säga STOPP / PAUS till förändrad skolstruktur. Låt skolan ägna sig år pedagogik och lärande istället för energikrävande omstrukturering. Låt alla barn och föräldrar känna trygghet i att deras skola finns kvar precis som idag. Låt kommunens väljare, inte några få politiker, avgöra frågan om skolan i en folkomröstning eller ordinarie val år 2018!

Magnus Gustafsson (M)

Var ska jag börja?

Bästa läsare, efter en lång tids uppehåll på bloggen så har jag åter loggat in och precis börjat skriva på ett inlägg. Än en gång känner jag att jag måste skriva fast jag inte tycker om det. Jo, jag gillar det när jag är klar, men vägen dit är en stor utmaning och jag vänder och vrider på orden många gånger. Jag riktigt värker ut orden, och det är inte utan att jag känner mig avundsjuk på alla dem som har lätt för att formulera sig i skrift. Jag läser tyst för mig själv. Jag läser högt, och ändå är jag osäker på hur min text uppfattas av dig.

Det är mer än ett år sedan mitt senaste inlägg här så när detta skrivs finns inga läsare kvar, men av bloggens besöksstatistik kan jag se att ni var många som var inne och tittade om jag hade skrivit något i anslutning till fullmäktiges budgetdebatt den 4 maj. Så för just dig, ja alla er, aktiverar jag min blogg, för att på så vis nå er direkt med mina argument och de fakta som ligger till grund för mina ställningstaganden i den aktuella politiken i Vimmerby. Jag vill också passa på att tacka för alla varma hälsningar, ett flertal sms och uppmuntran att stå på mig för att majoriteten ska finna en väg att fortsatt driva skolor och förskolor i våra tätorter. Jag lovar att göra mitt bästa, men det finns inga medaljer utan baksida, och inte heller några lösningar utan att något blir smärtsamt. Men jag har förstått att ni är många som vill se en annan lösning än nedläggning av fyra skolor och två förskolor och jag är av samma uppfattning. När detta skrivs så har majoriteten funnit ett alternativ till nedläggning/flyttning av förskolan i Djursdala genom att istället öppna för två avdelningar!

Fortsättning följer!