Nedanstående inlägg publicerades ursprungligen i Vimmerby Tidning som debattinlägg den 29 maj 2015. Idag den 30 maj gör jag det tillgängligt för dig som läser min blogg.
Ett alternativ är att fullmäktiges partier blir överens om
att hålla en rådgivande folkomröstning som på ett klokt sätt ger svar på
väljarnas åsikt om hur kommunens infrastruktur avseende skolor ska se ut, och att
partierna lovar att följa väljarnas utslag de kommande 8 åren, eller inhämta
väljarnas åsikt på nytt vid ordinarie val eller ny folkomröstning. En sådan
omröstning hålls lämpligen tidigt 2018 så att frågan är avgjord innan valet. Då
kan partier och väljare fokusera på vad partierna i övrigt vill göra för
kommunens invånare.
Det andra alternativet är att partierna utan rådgivande
folkomröstning formulerar sin politik och går till val med enkla och tydliga
ställningstaganden för vad partiet har för politik avseende kommunens
infrastruktur för skolor.
Men vad gör vi med kommunens inkomster och utgifter fram
till och med 2018? Jo, givetvis måste vi se till att kommunens ekonomi går
ihop. Det är varje fullmäktigeledamots ansvar att vi har en ekonomi i balans.
Under budgetberedningen för nästa års budget har framkommit flera poster där
det finns besparingar att göra. Det är allt emellan rena effektiviseringar till
olika förslag av nedskärningar i vår gemensamma välfärd. En del gör riktigt
ont, andra gör mindre ont. Och så får vi inte glömma att flera av förslagen är
förstärkningar av budgeten för att ansvariga chefer och hens medarbetare ska ha
budgetramar som vinner respekt och en vilja nå uppsatta mål för verksamheten
med tilldelade medel.
Jag är av uppfattningen att inget parti gick till val på att
lägga ner skolor. Där av den stora uppslutningen för en folkomröstning om
kommunens skolors vara eller icke vara. Låt oss värna om väljarnas tillit till
kommande valprogram – att väljarna vet vad de röstar på. Eftersom inget parti
gick till val med frågan så var och är inte heller partiernas ledamöter i
fullmäktige bekväma med den senaste tidens utveckling där lojaliteten på olika
vis sätts på prov. Som enskild ledamot är det väldigt lite man kan göra för att
få fram fakta för att lägga egna förslag till effektiviseringar. Man är mer
eller mindre hänvisad till att lita på partiets ledning hur gärna man än vill
bidra med att hitta egna alternativ. Tiden, underlaget, källorna är helt enkelt
inte tillräckligt enkla att tränga igenom för en enskild ledamot. I synnerhet
inte om man är ny i fullmäktige och inte har haft någon ordinarie plats i
lämplig nämnd sedan tidigare.
Det är ingen kris i skolan. Skolinspektionen genomförde en
omfattande granskning och genomlysning 2014 och uppmanade Vimmerby att
fortsätta på den inslagna vägen! Grundskolan är dessutom under en tid av 14 år,
2000-2013, i snitt 3 % billigare än övriga grundskolor i Sverige. Vi moderater
gick till val på att satsa på skolan 2016-2017. Låt oss leva upp till det
vallöftet. Vi gick också till val på att ha en ekonomi i balans. Det
manifesterades på nytt tillsammans med socialdemokraterna vid bildandet av
nuvarande majoritet. Låt oss leva upp till det löftet också! Vi kan göra det
genom effektiviseringar, besparingar inom ramen för nuvarande verksamheter,
t.ex. att justera något på utvalda personaltätheter, vissa öppettider,
temporära ambitionssänkningar, men med bibehållen struktur. Vi slår inte sönder
något som vi lagt resurser på att bygga upp.
Kvar finns en rest som måste finansieras. Därför måste
skatten höjas. Men skatten måste inte höjas för tid och evighet. Fullmäktige
beslutar om kommunens skattesats varje år. Eftersom inkomster och utgifter inte
går ihop i de ramar som nämnderna ska få för att planera 2016 års verksamhet så
tvingas fullmäktige bereda sig på att ta beslut om höjd skatt. Men fullmäktige
gör det för ett år i taget. I höst bestämmer vi för 2016. Om ett år för 2017 osv.
Jag tycker att kommunpolitiker i allmänhet är alldeles för stelbenta när det
beslut om skattesats. Kanske är man rädd för kritik oavsett det gäller att höja
eller sänka skatten. En fullmäktigesledamots uppgift är att se till att
kommunens ekonomi är i balans. Det är varken att samla i ladorna, eller köra med
underskott. Och följaktligen så borde man vara beredd att både höja och sänka
lite mera flexibelt än som det är idag.
Låt oss ta upp plånboken för att finansiera det tillskott
socialnämnden behöver för att komma tillrätta med den stora ohälsa som visar
sig genom individ- och familjeomsorgens stora kostnader. Sätt till alla klutar
vi kan för att förbättra hälsan så att många fler barn, föräldrar, hela
familjer mår bättre. Då kommer kostnaderna att sjunka. Kalla in vetenskapen och
låt dem följa oss och föreslår åtgärder. Jag kan inte finna mig i att vi ligger
på 258 plats vad gäller dessa kostnader i ett snitt över 14 år, 2000-2013, och
att detta inte är ett av två fokusområden för fullmäktige. Det andra fokusområdet
borde vara skolresultaten som periodvis dippat till samma nivå. Jag tror att
resultaten delvis hänger ihop.
Låt oss säga STOPP / PAUS till förändrad skolstruktur. Låt
skolan ägna sig år pedagogik och lärande istället för energikrävande
omstrukturering. Låt alla barn och föräldrar känna trygghet i att deras skola
finns kvar precis som idag. Låt kommunens väljare, inte några få politiker,
avgöra frågan om skolan i en folkomröstning eller ordinarie val år 2018!
Magnus Gustafsson (M)