Sidor

torsdag 10 december 2015

Hur långt får det bli mellan ord och handling?

När budgetdebatten var som hetast inför beslutet om rambudgeten för 2016  fick jag hård kritik för att öka antalet barn med 0,2 till 0,3 barn / vuxen och samtidigt driva F-6-skolor i alla våra kransorter 2016, och i min plan för 2017-2018 i värsta fall öka med ytterligare 0,3 barn 2017 beroende på utfallet 2015 och ekonomins utveckling. Sammantaget en höjning med 0,5 barn per vuxen.

Efter det har prognosen för kommunens ekonomiska resultat 2015 förbättrats. Regeringen har beslutat om 22 miljoner kr extra i tillfälliga pengar för den ökade asylmottagning som har inletts och som kommer fortsätta öka enligt de prognoser som finns för 2016. Och glädjande nog noteras också en befolkningsökning vilket uppges tillföra kommunens kassa ytterligare 4 miljoner kr i statsbidrag.

Det är i det läget Dagens Vimmerby släpper nyheten att det arbetas på / finns ett förslag om att öka antalet barn per vuxen med 1,15 barn! Det är snudd på 4 gånger mer än jag föreslog för 2016, och mer än dubbelt jämfört med den höjd jag tog i budgetdebatten för att skapa en verklig plan för 2017 och 2018. Den allmänna inställningen om budgetens planår, alltså år 2 och 3, är att år 1 kopieras, och det tror jag är en stor anledning till att krisen blir så stor. Det blir hela tiden ont om tid, och både politiker och organisation stressas av den brist på framförhållning som byggs in genom att tilltron till att ekonomin för budgetens planår kommer att hålla blir låg.

Om nu mitt förslag till rambudget med en ökning av 0,2 till 0,3 barn per vuxen sågs som en pappersprodukt med helt orimliga konsekvenser för verksamheten då undrar jag hur ansvariga kommer att argumentera för en höjning med 1,15 barn!